Opsis blogg

Behöver du ett system för att övervaka gashalter? Då vet du nog redan vilka typer av gaser du vill mäta halterna av, och du har nog en uppfattning om mätområden och krav på noggrannhet. Du har kanske också redan en budget för att köpa in systemet. Men vad måste man mer tänka på, och hur konfigurerar man systemet för den aktuella processen?

Oavsett om det handlar om övervakning av luftkvalitet, emissionsmätning eller processtyrning så är ställs man inför ungefär samma utmaningar. Till att börja med finns det troligen ekonomiska begränsningar. Här gäller det dock att ha ett öppet sinne: man får oftast vad man betalar för. I en del fall är det fullt tillräckligt med ett system som har kort livslängd och begränsade mätprestanda, men hållbarhet och kvalitet har sitt pris. Det gäller också att se till den totala kostnaden under systemets hela förväntade livslängd (”total cost of ownership”, TCO), inte bara den första investeringen för att köpa in systemet.

Prestanda som t.ex. mätområden, detektionsgränser och noggrannhet ger en andra dimension till ekvationen. Här skall man förstås titta på de olika leverantörernas datablad och annan marknadsföringsmaterial, men om möjligt bör man också söka efter oberoende utvärderingar av systemen. En sådan källa som även gör det enkelt att jämföra olika leverantörers system är www.qal1.de, där tyska TÜV publicerar testrapporter som bygger på europeiska standarder för mätutrustning.

Bra mätprestanda är förstås bra att ha, men det är inte den enda kritiska tekniska parametern. Hög datatillgänglighet är oftast lika viktigt. För att även få detta bör man välja ett system med små underhållsbehov. Det bör också finnas referenser som kan gå i god för prestanda och tillgänglighet i verklig drift.

Så långt kommen har du kanske en uppfattning om vilka enskilda gasanalysatorer och andra givare som du vill använda. Då är det dags att titta på integrationen: hur samlas de olika signalerna in, och vart skall signalerna skickas? Det behövs troligen ett flexibelt dataloggnings-system som kan ta hand om behoven, både vad gäller kommunikationsgränssnitt, säkerhet och framtida anpassnings- och utbyggnadsmöjligheter.

Med utrustningslistan färdigställd är det slutligen dags för de praktiska frågorna, inte minst var och hur systemet skall placeras. Oavsett om det är i en publik miljö eller i en industriell process, så behövs det oftast någon form av kapsling eller rent av byggnad för att skydda åtminstone de känsligare delarna av utrustningen. Det måste vara säkert att komma åt utrustningen, och den måste skyddas mot otillbörlig åtkomst. Placeras utrustningen utomhus måste det finnas skydd mot väder och vind, och det behövs troligen luftkonditionering för att instrumenten skall få nödvändiga driftsförhållanden. Glöm inte att komma överens med den som äger och förvaltar anläggningen, att söka bygglov om sådant behövs, att etablera spännings- och kanske tryckluftsförsörjning, och att underlätta åtkomst för både installatörer och underhållspersonal.

Sedan är det ”bara” att beställa systemet, exekvera installationsplanen och dra igång programmet för underhåll!