2017-12-12
Att välja rätt luftkvalitetsmätare
Det finns i grunden två typer av luftkvalitetsmätare: instrument som bygger på provtagning och in-situ-instrument ("in-situ" = "på plats"). Provtagande instrument använder ett insugsrör genom vilket luften som ska analyseras pumpas. Ett litet luftprov innesluts sedan i en cell där dess molekylinnehåll kan analyseras. Analysmetoden varierar beroende på molekylens optiska egenskaper. SO2-halten mäts t.ex. ofta med UV-fluorescens medan gaskorrelation används för att övervaka CO. Metoderna är ganska olika och därför finns det oftast ett specifikt instrument för varje typ typ av molekyl.
Ett in-situ-instrument mäter däremot molekylkoncentrationer i deras verkliga miljö, utan att pumpa och innesluta dem i någon cell. Mätningen sker längs en öppen ljusstråle där alla molekyler som finns längs strålen bidrar till karakteristisk absorption av vissa våglängder. Varje typ av molekyl har sitt eget absorptionsmönster vilket gör det möjligt för ett enda instrument att mäta koncentrationen av många olika typer av molekyler.
Så, ska du välja en provtagnings- eller en in-situ-instrument när du utformar ditt miljöövervakningssystem?
Om man ser till mätegenskaper och datakvalitet kan båda metoderna ge ungefär samma resultat. Detta gäller dock under förutsättning att alla underhållsaktiviteter utförs enligt regelboken. Provtagande instrument kräver ofta mycket mer frekvent och kostsamt underhåll än in-situ-system. I praktiken är det inte ovanligt att underhållsrutinerna inte följs vilket leder till tveksamma mätresultat och till och med total förlust av data när man försöker använda provtagande instrument.
In-situ-instrument behöver normalt väldigt lite underhåll. I det långa loppet ger de därför vanligtvis mycket mer tillförlitliga data med mycket högre tillgänglighet än vad man får med provtagning. Visserligen är ett in-situ-mätsystem oftast dyrare att köpa in än en eller ett par provtagningsinstrument men den totala ägandekostnaden, där även underhåll ingår, talar till in-situ-instrumentets fördel.
En ytterligare fördel med ett in-situ-system jämfört med ett provtagande system är den integrerade medelvärdesbildningen längs ljusets väg. Övervakningsresultaten är därför representativa för hela det område där övervakningen sker och inte bara vid den enda punkt där luftintaget till det provtagande instrumentet sitter.
Sammanfattningsvis är det bästa valet av system för övervakning av gasformiga luftföroreningar vanligtvis en in-situ-modell.
