Dioxiner är en grupp giftiga och långlivade miljöföroreningar som bildas oavsiktligt vid vissa förbrännings- och industriprocesser.
Vad är dioxiner?
Bland de mer anmärkningsvärda dioxinerna är polyklorerade dibenso-p-dioxiner (PCDD), polyklorerade dibensofuraner (PCDF), dioxinliknande polyklorerade bifenyler (PCB) och analoger där kloratomerna i föreningarna är ersatta av bromidatomer.
De namngivna föreningsgrupperna är alla mycket giftiga och klassificerade som persistenta organiska föroreningar (POP) som ackumuleras i näringskedjan.
Deras användning är antingen förbjuden eller strängt begränsad i många länder.
PCDD kallas ibland helt enkelt för "dioxiner" även om de faktiskt bara är en undergrupp av dioxingruppen av föreningar.
En anmärkningsvärd PCDD är 2,3,7,8-tetraklordibenso-p-dioxin (TCDD) som var det aktiva medlet i Seveso-katastrofen 1976.
Hur bildas dioxiner?
PCDD, PDCF och dioxinliknande PCB förekommer oftast i fast form (kristaller) vid rumstemperatur men kan ta flytande eller gasformiga former vid högre temperaturer.
Det finns vissa naturliga källor till dioxiner som vulkaner och skogsbränder, men dioxiner är mestadels konstgjorda till exempel genom förbränning av klorhaltiga ämnen som PVC.
Dioxiner är globalt reglerade
Reglerna om utsläpp från avfallsförbränningsanläggningar innehåller ofta begränsningar för dioxiner.
Specifikt inom Europeiska unionen kräver slutsatserna för avfallsförbränning BAT (WI-BATC) provtagning av PCDD, PCDF, dioxin-line PCB, och anger maximala koncentrationer (TEQ vikter per volym) som erhållits antingen under kortsiktig eller långvarig provtagning.
